Maria Montessori – läkaren som blev opinionsbildare

Maria Montessori är i dag främst känd för sin pedagogik. Genom sin forskning vill Christine Quarfood, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, ge en mer heltäckande bild av Montessori som tänkare.

- Det är så lätt att man reducerar kvinnliga aktörer till "någon som bara höll på med barn, familj och moderskap", men det ger inte hela bilden. I min forskning placerar jag henne i den idédebatt som pågick i mellankrigstidens Europa, säger Christine Quarfood.

Hon har idag publicerat tre böcker om Maria Montessori. I dessa belyser hon också hennes långa samarbete med Benito Mussolini - en händelse som ofta sopas under mattan.

Montessorirörelsen slår igenom

Maria Montessori är verksam som läkare och feminist i sekelskiftets Italien. När hennes pedagogik slår igenom år 1907 är hon redan en erfaren opinionsbildare och intellektuell i offentligheten.

- Förutom den pedagogiska metoden lanserar hon som rörelseledare en världsbild där de vuxna alltid har hindrat och förtryckt barnen. Hennes pedagogik ska befria dem. I den samtida pressdebatten myntas begreppet montessorism, säger Christine Quarfood.

Montessori fångade upp idéer som låg i tiden: frihetliga, pacifistiska, psykodynamiska och evolutionsbiologiska. När första världskriget bryter ut stärker det hennes kulturkritik.

- Hon ifrågasätter lydnadsidealet och flockmentaliteten - vad för slags samhälle offrar en hel generation unga män? Det finns en väldigt radikal tanke i det här som visar på ett grundläggande frihetsideal, kopplat till individens självstyre.

Samarbetet med Mussolini

Mellan år 1924-1934 samarbetar Montessori med Benito Mussolini. Det italienska Montessoriförbundet får uppbackning av regimen med sponsrade lärarkurser och tidskrifter. I efterhand kan samarbetet mellan pacifisten Montessori och fascistregimen uppfattas som paradoxalt.

- Såväl makthavare som pedagoger har under mellankrigstiden en stark tro på uppfostrans makt att omforma människor. Montessori ser Mussolinis program för Italiens pånyttfödelse som en satsning i samklang med hennes egna idéer. Den stora skolreform och de sociala satsningar som regimen genomförde tycks ha imponerat på henne, säger Christine Quarfood.

Spionrapporter vill "eliminera dottoressan"

För fascistregimen var Montessori en viktig galjonsfigur och pedagogiken ett verktyg för disciplinering. Men Christine Quarfood beskriver hur samarbetet blir mer komplicerat under 1930-talets hårdnande klimat.

- Vid hennes sista framträdande under Montessorikongressen som sponsras av regimen, 1934, skrivs en artikel där Montessori liknas vid en "Trojansk häst" som smugit in sitt anarkistiska budskap i det fascistiska Italien. En närläsning av samtida spionrapporter avslöjar förhoppningar om att kunna "eliminera dottoressan" och ha en "Montessorism utan Montessori", säger Christine Quarfood.

I sin forskning har hon bland annat granskat Montessorirörelsens tidskrifter under 1920- och 30-talen och ett omfattande italienskt arkivmaterial.