Förslag på regel för avdragsrätt i inkomstslaget näringsverksamhet för utgifter av betydelse för ett företags allmänna anseende (goodwill och varumärkesbyggande)

I princip föreligger ett skatterättsligt avdragsförbud för sådana utgifter i näringsverksamheten som syftar till att stärka ett företags anseende eller renommé. Avdrag kan normalt endast ske om utgifterna motsvaras av tydligt identifierbara direkta eller indirekta motprestationer. Detta skapar ett hinder mot avdrag för fullt kommersiellt motiverade utgifter som stärker företags goodwill och därmed också dess varumärke.

Marknadsföring handlar idag om att skapa en emotionell koppling till ett företag genom dess starka och positiva varumärke. Forskning visar att ett starkt varumärke, ett varumärke som inspirerar, har mer än fem gånger större chans att vara det varumärke kunder, investerare och arbetskraft attraheras till och väljer.1 Ett företags arbete med att stärka sitt varumärke på marknaden får en avgörande betydelse för förmågan att kunna attrahera kunder, kapital och arbetskraft.

Ett illustrativt exempel är företags hållbarhetsarbete, inte minst miljörelaterade arbete, som är en del av en såväl långsiktig som kortsiktig kommersiell strategi. Varumärkesbyggande är naturligtvis inte begränsat till miljömässigt hållbarhetsarbete.

Gällande rätt har mot bakgrund av en vag lagreglering utvecklats av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) under en lång tidsperiod, åren 1976 - 2018. HFD:s principiella hållning att ogärna ändra äldre prejudikat har fått resultatet att avgöranden från en tid, då varumärkesbyggande och goodwillfrågor var mindre utvecklade, fortfarande anses utgöra betydelsefulla bindande prejudikat. Rättskällelärans konserverande karaktär blir särskilt olyckligt på ett område som varit under stark utveckling i samhället.

I denna utredning görs en noggrann genomgång av alla relevanta avgöranden från HFD. Avgörandena är RÅ 1976 ref. 127 I och II, RÅ 2000 ref. 31 I och II, HFD 2014 ref. 62 och HFD 2018 ref. 55. Den hårda kritik som förts fram i skatterättslig litteratur av akademiker presenteras utförligt och kommenteras. Akademiker som refereras är professorerna Ceijie, Melz, undertecknad Persson Österman, Påhlsson och Tjernberg samt docenten Bjuvberg och f.d. justitierådet Silfverberg.

Slutsatsen som dras är att det föreligger ett starkt behov av förändring av gällande rätt. Ett sådant förslag presenteras och kommenteras utförligt i utredningen.