Att berätta om sin våldsutsatthet

För att undersöka detta har Peter Andersson och Sibel Korkmaz, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet, genomfört 16 djupintervjuer med flickor som var placerade på tre olika särskilda ungdomshem (drivs av SiS) med hjälp av Hydéns "berättarfokuserade" metod. Resultaten visade att flickornas svar varierade beroende på deras personliga nätverk och professionella kontakter. En gemensam nämnare var dock att flickorna endast i begränsad utsträckning tidigare hade berättat om sin våldsutsatthet, som beskrevs som exceptionellt allvarligt, för någon utomstående.

För många av flickorna var det i intervjun första gången de delade med sig av sina erfarenheter av sin våldsutsatthet. Detta ledde till en omvärdering och förtydligande av de relationella aspekterna av intervjuförfarandet, vilket resulterade i utvecklingen av en ny intervjumetod: den relationella intervjumetoden. Denna metod har implikationer för hur man praktiskt kan föra samtal med unga personer som har upplevt våld.

Studien lyfter fram flera viktiga praktiska implikationer:

• Unga som uppvisar olika allvarliga riskbeteenden kan också vara utsatta för våld i en nära relation, men deras sårbarhet riskerar att förbises.
• Socialtjänsten behöver utveckla förmågan att upptäcka utsatthet för våld i nära relation bland ungdomar som ska institutions placeras.
• Våld bland unga behöver också explicit adresseras när man placeras på ett ungdomshem, och personalen behöver mer utbildning om våld i ungas nära relationer.

Dessa resultat understryker vikten av att öka medvetenheten om våld i ungas nära relationer, särskilt på institutioner som arbetar med utsatta ungdomar. Det belyser också behovet av att utveckla mer effektiva metoder för att identifiera och hantera sådant våld inom dessa miljöer.

Andersson, P. & Korkmaz, S. (2024). "No Story, No Response": Narratives from Girls Subjected to Youth Intimate Partner Violence and Placed at Special Residential Homes in Sweden. Residential Treatment for Children & Youth. https://doi.org/10.1080/0886571X.2024.2428226

Peter Andersson

Sibel Korkmaz