Jämställdheten ökar bland separerade par

En ny studie av demograferna Helen Eriksson och Martin Kolk vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet visar att det växelvisa boendet för barn i Sverige har ökat kraftigt de senaste decennierna. Av barnen till de par som separerar idag bor ungefär hälften växelvis hos sina föräldrar efter separationen.

Tidigare har studier gjorts på flera håll i världen av effekterna av växelvis boende. Men dessa studier har i flera fall haft moraliska undertoner och metodologiska brister. Så har forskare till exempel kunna visa att barn i USA mått dåligt efter separationer - men studierna har då enbart rört barn till par som processat i domstol om vårdnaden för barnen. Och att barnen mår dåligt när föräldrarna är i tvist med varandra är inte så konstigt, påpekar Helen Eriksson. Andra studier visar att barn mått bra efter separationer. Men eftersom forskarna då främst studerat barn till högutbildade kan det vara andra faktorer som har varit avgörande.

Pappors vabbande har ökat

I den nya studien i tidskriften Social Forces visar Stockholmsforskarna genom registerstudier hur fördelningen av vård av sjukt barn (vab) fördelar sig mellan föräldrarna - både före och efter separationen. Resultaten visar att pappor efter separationer tar ut en större andel vab-dagar än de gjorde innan separationen.

- Det vi ser är en tyst revolution i familjebeteende. Ända sedan separationer började öka för nästan ett århundrade sen har de i princip uteslutande lett till en ensamstående mamma med det fulla omsorgsansvaret för sina barn. Det växelvisa boendet är det största som hänt inom familjeforskningen under senare tid. Sverige är unikt i världen i det att en så stor grupp barn fortsätter ha en nära relation till båda sina föräldrar, säger Helen Eriksson.

Utvecklingen mot att svenska pappor tar ut allt mer tid för att vara hemma med sina barn har pågått under lång tid. Men tidigare i Sverige - och i de flesta andra länder idag - har det inte spelat någon roll hur engagerade papporna varit i sina barn innan separationen. När separationen är ett faktum har barnen ändå oftast bott hos sin mamma. Det nya som kan påvisas i studien är dessutom att pappor inte bara fortsätter att vara närvarande pappor efter separationen utan att deras vabbande till och med ökar.

Normerna i hemmet har stor betydelse

Studien följer den senaste jämställdhetsforskningen genom att visa den stora betydelsen av det gemensamma hushållet som det forskningen har kallat en "könsfabrik". Helen Eriksson berättar att i intervjustudier av olikkönade par så är ofta kvinnan och mannen överens om sin ojämställda arbetsfördelning i hemmet. Även om man bråkar om exempelvis disken så är man i stort överens om att kvinnan är bättre på hemmets "projektledning" eller att pappan ska ta en mindre del av föräldraledigheten. Att dela hushåll tenderar därför över tid att leda till att mamman sköter planeringen och att pappan utför vad som planerats.

- Det växelvisa boendet ställer den här typen av dynamik på ända. Det går inte längre att ta på sig de här kraftigt könade rollerna - mamman kan inte planera upp sitt ex:s hushåll och pappan kan inte vänta på att det ska ske - och därmed bryts de, säger Helen Eriksson.

Separation inte lika med social sårbarhet

Även om studien visar att separationer i Sverige idag leder till mer jämställdhet så bör studien inte tolkas som att separationer skulle vara vägen till jämställdhet i paret. En separation är för många en svår process som knappast kan ses som något positivt. Det studien visar är istället att den starkt negativa effekten av separationer kan vara bruten. För mammor innebär inte längre en separation automatiskt den socialt sårbara situation det innebär att vara en ensamstående mamma som kämpar för att få livet att gå ihop. För pappor innebär det inte längre startskottet på vad som i många fall inneburit livslång ensamhet, en ensamhet som för många män varit starkt kopplad till psykisk ohälsa.

Helen Eriksson fortsätter sin forskning om föräldrars frånvaro från jobbet för att ta hand om barnen och hur det går att skapa en arbetsmarknad där det är självklart för både kvinnor och män att dra ned på arbetstiden för att ta hand om barnen. Just nu tittar hon på om chefers jämställdhetsattityder kan förklara varför många anställda upplever att det är möjligt att ta en längre mammaledighet än en pappaledighet, trots att personerna har samma typ av jobb.

Läs artikeln Parental union dissolution and the gender revolution i Social Forces

Läs mer om Helen Erikssons forskning