Så bildas par av motsatser i världens språk

Tydligt är att antonymer kan skapas på två sätt: antingen består paret av två skilda ordformer, som i engelskans true-false, eller så lånar det ena ordet sin form till det andra, med ett tillägg - ett affix - som i true-untrue. Affixet gör så det ena ordet i paret blir en härledning av det andra.

Relationen mellan de två orden kan också skilja sig åt i fråga om motsatsens själva karaktär; det kan röra sig om en gradskillnad, som i deep-shallow, eller en skarp motsats, som i levande-död.

Forskarna har tittat på relationen mellan ord i 37 olika motsatspar i 55 olika språk, fördelade över alla kontinenter. Och en iakttagelse är att par motsvarande varm-kall och vänster-höger alltid består av två skilda ordformer. Antonymer som motsvarar bra-dålig består också oftast av två separata ord.

I vilken typ av antonymer tenderar då det ena ordet att vara en härledd variant av det andra, som i intressant-ointressant? Variationen visar sig mycket stor i de undersökta språken när det gäller den typen av motsatser. En del språk har nästan inga sådana antonymer, medan andra har flera. I slaviska språk finns en mycket stor mängd "härledningsantonymer".

Ryskan är ett exempel. Där kan ord få tillägg för att skapa motsatser som gradvis skiftar i betydelse: Ordet bol'šoj betyder 'stor', nebol'šoj 'icke-stor', nemalen'kij 'icke-liten' och malen'kij 'liten'.

Och i svenskan kan man bland annat skapa olika typer av "motsatsnyanser" genom att lägga till ett negativt affix: levande-icke-levande, odöd-död.

En annan observation - som gäller många språk - är att i de Ifall då antonymen består av ett positivt och ett negativt laddat ord, tenderar det härledda ordet att vara det mer negativt laddade: möjlig-omöjlig och happy-unhappy.