LOs budskap till klimatkommissionären är en mer konkret och lokalt förankrad klimatpolitik

Nyligen var EUs klimatkommissionär Wopke Hoekstra på besök i Sverige för att diskutera EUs klimatpolitik med representanter från såväl politiken som civilsamhället. LO hade bjudits in till ett rundabordssamtal med representanter från fackförbund, forskare och näringsliv. Den övergripande frågan var hur man ser på förutsättningarna att nå EUs klimatmål fit-for-55, dvs att EU till 2030 ska minska utsläppen av växthusgaser med 55% jämfört med 1990.

Att det behöver göras om vi ska nå Parisavtalet råder det ingen tvekan om, inte heller råder det brist på kunskap om tekniker för att nå dit. Det finns såväl klimatneutral energi, som klimatneutrala industriprocesser och transportmedel och mer därtill. Frågan är snarast vad denna strukturomvandling innebär för enskilda individer och samhällen i praktiken liksom hur den ska finansieras. De klimatneutrala lösningarna är billigare i längden, inte minst om man räknar in kostnaderna för att hantera fortsatta klimatförändringar, utmaningen är att finansiera de investeringar som tar oss dit.

Från LOs sida uppmärksammade vi klimatkommissionären på att EU inte kan nöja sig med att sätta upp mål för utsläppsminskningar. EU bör också säkerställa att det utarbetas färdplaner för hur vi ska ta oss dit; vem ska göra vad och vem ska finansiera vad? Klimatåtgärderna måste konkretiseras.

Vårt förslag till kommissionär Hoekstra är därför att EU ska kräva regionala färdplanersom inte bara redogör för vad som krävs för att minska utsläppen och bli klimatneutrala utan också redovisar analyser av hur arbetsmarknaden påverkas. Blir det fler eller färre jobb och hur ska man hantera det? Kommer det att krävas ny kunskap och kompetens och hur säkerställs att arbetstagarna i så fall får denna? I norra Sverige förutspås en omfattande inflyttning. Det kommer att kräva investeringar i så väl bostäder som social infrastruktur. De regionala färdplanerna måste också visa vem och vilka som tar ansvar för sådana investeringar. Eftersom EU redan är indelat i regioner för de olika stödsystem som EU tillhandahåller borde det vara en enkel åtgärd.

Inte minst viktigt är att de regionala färdplanerna utvecklas genom en trepartsdialog där fackföreningar, arbetsgivare och politiska representanter kommer överens om åtgärderna och innehållet i dessa regionala färdplaner. Ska vi lyckas med omställningen måste den vara demokratiskt utformad och grundad i det lokala samhället.